Insight | Webbmagasin för dig inom skatt och ekonomi

Webbmagasin för dig inom skatt och ekonomi
HFD undanröjer avgöranden om osanna fakturor
På gång i branschen

HFD undanröjer avgöranden om osanna fakturor

Text: 
Irini Kallides, skattejurist

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar till tidigare praxis och menar att det inte finns fog för att fakturorna är osanna. Bolaget borde därmed ha fått avdrag för dem, företrädaren slipper uttagsbeskattning och bolaget slipper arbetsgivaravgifter och skattetillägg. Principen om reformatio in melius blir aktuell att tillämpa då bolaget inte hade överklagat till HFD.
 

Bakgrund

Underinstanserna har ansett att fakturorna från T AB är osanna i den meningen att de inte avsett ersättning för arbeten som utförts av personal som T AB tillhandahållit det aktuella bolaget. Man har istället menat att arbetet utförts av personal som ska anses ha varit anställd av bolaget. Följden har blivit att bolaget har vägrats avdrag för fakturorna och istället medgivits avdrag för lönekostnader med samma belopp samt påförts arbetsgivaravgifter.

Beslutet att påföra arbetsgivaravgifter har setts som skönstaxering och bolaget påfördes skattetillägg.

Dessutom har bolagets företrädare beskattats för uttag ur bolaget. Skatteverket hanterade uttaget som lön till företrädaren medan kammarrätten menade att uttaget skulle ses som utdelning.

Skatteverket överklagade frågan om beskattning av uttaget som lön eller utdelning till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. Det har betydelse för uttaget av arbetsgivaravgifteroch skattetillägg.
 

Praxis enligt HFD 2012 ref. 69 I-III

Målen i HFD 2012 ref. 69 I-III avsåg förekomsten av osanna fakturor i tre olika företag. Avgörandet som betecknas II är mest likt det aktuella fallet. Skatteverket nekade ett bolag avdrag för fakturor avseende snöröjning med motiveringen att de var osanna på så sätt att arbetet med snöröjning inte hade utförts av personal som tillhandahållits av fakturerande företag utan av personal som var att anse som anställd i bolaget.

HFD underkände Skatteverkets resonemang. Bolaget bedrev en omfattande snöröjningsverksamhet med både egna anställda och ett tiotal underentreprenörer och hade följt samma rutiner i fråga om alla underentreprenörer. Skatteverket hade enbart ifrågasatt fakturor från ett av företagen som man betraktade som ett fakturaskrivande företag. Läs om alla tre fallen i Deklaration och förfarande 22/2012.
 

Högsta förvaltningsdomstolen i det aktuella fallet

HFD inleder med att erinra och understryka vad domstolen uttalade redan i HFD 2012 ref. 69 I-III, nämligen att det ofta saknas anledning att vid beskattningen av en näringsidkare ifrågasätta riktigheten av betalda fakturor som ställts ut av en oberoende part och som bokförts i näringsverksamheten.

Om det ändå finns anledning att ifrågasätta riktigheten av en sådan faktura kan det enligt HFD bli aktuellt för den som yrkar avdrag för fakturabeloppet att visa att det som fakturan avser verkligen tillhandahållits. Att ett företag ägnar sig åt att utfärda och sälja osanna fakturor utesluter inte att det kan bedriva även annan verksamhet som personaluthyrning eller tillhandahållande av byggtjänster.

Härefter undersöker HFD om det finns anledning att ifrågasätta riktigheten av fakturorna från T AB. Det bolaget har inte deklarerat eller betalat skatter och avgifter, men det saknas bevisning för att de faktiskt ägnat sig åt att utfärda osanna fakturor.

Bolaget i målet bedriver en omfattande byggverksamhet med stora fastighetsbolag och privatpersoner som kunder. Arbetena utförs både med egna anställda och med underleverantörer och man följer samma rutiner vid kontakterna med T AB som gentemot andra underleverantörer.

HFD fortsätter titta på tidsåtgång för fakturerade arbeten jämfört med hur mycket timanställd personal arbetat, hur fakturorna betalats, om personer som utfört arbetena återfinns på de egna avlöningslistorna, att man följde Svenska Målareförbundets godkännande att anlita T AB fram till dess att förbundet motsatt sig detta då T AB hade registrerade skatteskulder och då upphörde bolaget att anlita T AB. HFD tittar också på hur bolagets kontakter med T AB sett ut.

Avsaknaden av skriftlig dokumentation är enligt HFD besvärande för bolaget, särskilt med tanke på den omfattning i vilken bolaget anlitat T AB. Men oavsett det finner HFD att utredningen i målet inte ger stöd för att de arbeten som fakturorna avser inte skulle ha utförts av personal som T AB tillhandahållit. Det finns därmed inget fog för att fakturorna är osanna och bolaget borde därmed ha fått avdrag för dem.

Det finns därmed inte heller något fog för att beskatta bolagets företrädare, vare sig för lön eller för utdelning.
 

Reformatio in melius

Varken bolaget eller företrädaren fullföljde sin talan utan det var bara Skatteverket som överklagade till HFD. Det innebär att ramen för prövningen i HFD begränsas av Skatteverkets yrkanden.

Enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) får dock domstolen besluta till det bättre för enskild om det finns särskilda skäl och det kan ske utan men för motstående enskilt intresse – reformatio in melius.

Det är en möjlighet som är avsedd som en garanti för den enskildes rättsskydd i fall där domstolen finner det uppenbart att den enskilde blivit för strängt bedömd i den underliggande instansen.

Då HFD anser att bolaget inte borde ha påförts arbetsgivaravgifter på någon del av det fakturerade beloppet är det uppenbart att bolaget blivit för strängt bedömt i underinstanserna och det finns särskilda skäl att besluta till det bättre för bolaget. Därmed undanröjs underinstansernas avgöranden i sin helhet avseende arbetsgivaravgifterna.

Motsvarande gäller för företrädaren som inte borde ha blivit uttagsbeskattad och underinstansernas avgöranden undanröjs även i den delen.
 

Kommentar

Varje vecka kommer normalt ett antal domar i mål om osanna fakturor i kammarrätterna och normalt är det Skatteverket som vinner dessa mål. Möjligtvis är det så att några av dessa mål är för hårda och slår undan förutsättningarna för företagen. Det är därför av största vikt att några av dessa mål når högsta instans.

Det är dock kostsamt att processa under så lång tid som det tar att nå högsta instans, de aktuella händelserna hänför sig till år 2012 och 2013. Det kan också vara anledningen att varken bolaget eller dess företrädare överklagade till HFD, bolaget yrkade bara ersättning för sina kostnader i HFD med 136.000 kronor.

Det är också intressant att fastän det finns ett snarlikt mål från HDF redan från 2012 så behöver underinstanserna påminnas om denna praxis. Det är talande att HFD inleder sitt resonemang med påminnelsen att HFD ”erinrar om och understryker vad domstolen uttalade i HFD 2012 ref. 69 I-III, nämligen…”

 

© Författarna och Wolters Kluwer Scandinavia AB 
Att mångfaldiga innehållet i denna artikel, helt eller delvis, utan medgivande av Wolters Kluwer Scandinavia AB, är förbjudet enligt lagen (1960:729 ) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande, såsom exempelvis tryckning, kopiering, ljudinspelning liksom elektronisk återgivning eller överföring.

Artikeln är publicerad i nyhetshetsjänsten Skatteinformation från Wolters Kluwer.