Insight | Webbmagasin för dig inom skatt och ekonomi

Webbmagasin för dig inom skatt och ekonomi
Mattias Segerbrand Saldo träning
Krönika

Jag vill inte, jag vill verkligen inte

Publicerat: 
2020-01-10
Text: 
Mattias Segerbrand
Bild: 
Björn Nord

Huvudet skriker, kroppen skriker, men dom skriker åt varandra.

Kroppen: - gör det,
Huvudet: - nej för fan gör det inte,
Kroppen: - gör det,
Huvudet: - nej har jag ju sagt….

Idag vann kroppen och tack och lov för det, ibland vinner huvudet och då är hela jag en förlorare.
Kroppen mår ju bra då, det gör huvudet också men oftast är huvudet lite trögare och gud va skönt att jag oftast har ett klent huvud, så kroppen verkligen får sitt.

Jag snackar träning. Mitt huvud har ett eget inbyggt ångestladdat centra, detta centra skapar panik i princip varje gång jag tänker att nu skall jag träna, oavsett om det är till gymmet, boxning, springa eller åka skidor (eller ja rullskidor, för vi har ju aldrig riktigt med snö hos oss längre). Min kropp vinner oftast för den är tvärsäker och stark då den behöver varje minut av träning och det är precis det som är tricket. Kroppen mår bra av träning, och den mår lika dåligt av att inte träna, så det gör att kroppens vilja är sjukt mycket större av huvudets. Kanske även förståndets, om det är så, är jag också då glad att ha ett svagt förstånd. Bra, då är det klart.

Vi alla vet vad som händer med dig när man tränar, man mår bra.

  • Vissa hävdar att hjärnan blir större (undrar hur stor en hjärna kan bli?),
  • du lever längre,
  • du blir gladare,
  • du blir en bättre ledare (ledare är vi alla i vårt yrke oavsett om du har personal under dig eller inte, vi leder våra kunder till stordåd, det är ett riktigt ledarskap),
  • du skadar dig mindre,
  • du äter automatiskt bättre mat,
  • din kropp håller längre,
  • du får, om det är viktigt, en snyggare och fastare kropp
  • du blir mycket bättre i sängen (det kräver en helt egen krönika för att visa på den effekten).
  • Du mår bra helt enkelt

Säkert en hel drös med andra positiva effekter, dom får du tänka ut själv.

Hur får man livspusslet att fungera till att faktiskt också peta in lite träning. Massor som menar att det har jag inte tid till, jag som arbetar så mycket och sen är det ju barnen och sen är det och sen är det…

Just det ursäkter, tror banne mig att vår hjärna är uppbyggd kring ursäkter.  Och handen på hjärtat är det väl likadant i vårt dagliga arbete. Ta tex automatiseringen i vårt yrke, hur långt har ni verkligen kommit där?  Har någon någonsin sagt: det funkar ju bra som det är, eller: skall bara göra detta först, så sen…

Vi är fasen i mig ursäktens största släkte, vi människor. Men om vi aldrig gör något utan bara snackar eller funderar så händer ju absolut ingenting, absolut ingenting. Om du tar ett steg fram och sedan ett ytterligare steg fram så händer allt. Och grejen är att det inte behöver hända allt på en gång, utan små steg är också steg, men ta dom. Det kommer att förändra din inställning till allt ja troligtvis kommer det att förändra hela ditt liv, och dessutom i den riktning som du faktiskt själv väljer. Så jäkla enkelt om det inte vore för vår hjärna, denna hjärna som inte alltför sällan är en gigantisk bromskloss för vårt eget bästa. Vad händer om vi kunde släppa på bromsen och börja gasa istället.

Alla har vi en broms i oss, vi behöver lära känna och förstå den och lätta på trycket en aning, ibland tar det tid att hitta och förstå den, men börja leta, känna efter och förstå så kommer den att ge med sig till slut.

För att lära känna och förstå din broms behöver du utmana dig själv, det behövs i alla olika delar av ditt liv, men i detta fall träning, så måste du utsätta dig för smärta för att kunna komma till nästa steg. Smärtan är olika från människa till människa. Det gör ont att träna, antar att det är just det som ger signaler till ditt huvud som sedan skriker NEJ! Men smärtan av träning ger kroppen en massa glädje.

Träning innebär rutiner, likadant som man säger att många inte kan skriva böcker på ren känsla utan man måste sitta sina åtta timmar framför datorn och trycka ut sig texter, så är det likadant med träning. Rutiner, rutiner, och att ändra på dina gamla rutiner. Vissa tränar bättre på morgonen, vissa på kvällen. Men framförallt när det finns utrymme i din kalender, och du kan skapa ditt eget utrymme. Skippa tidningen/mobilen och ta en längre promenad på morgonen eller varför inte stänga av TV:n på kvällen och ta en promenad, en springrunda eller kanske gymmet istället. Att stänga av TV:n är dessutom otroligt bra för ert samliv, man börjar att prata med varandra, diskutera ihop, skratta ihop och varför inte älska ihop.

Ja ni fattar.

Ut och rör på er, det kommer att hända underverk snabbare än ni tror. Ta med en polare ifall ni behöver extra stöd, eller använd tiden till just dig själv och njut av den i din egen ensamhet.

Det kan inte bli vackrare än så.

I mina något yngre år kom jag alltid sist i klassen när vi skulle ut och springa, jag tyckte att det var så himla tråkigt och dessutom sjukt förnedrande att alltid komma sist. Man kan väl säga att jag inte direkt valdes bland de första när klassen fick välja lag, jag blev så att säga över. Men på något sätt smög det sakta in i mig, att träning kan vara bra och absolut kul. Och det är ungefär den känslan som har hängt med mig i livet sedan dess. Träning är bra och kul och jag kommer aldrig att träna som en galning utan mer för att jag faktiskt mår bra av det. Jag kommer inte sist längre men jag håller mig i den senare delen i resultatlistan av alla deltagare när jag ibland lyckas anmäla mig till ett lopp. Men det är inte loppet som viktigt, det är träningen inför loppet (det är inte målet, det är vägen dit, osv…), en fin gammal klyscha. Loppet hjälper mig dock med att motivera min träning, men det är mitt sätt att besegra mitt eget huvud. Alla har sitt sätt. Jag behöver inte vinna ett lopp, jag är min egen vinnare och jag har en hel fullsatt läktare som jublar åt min målgång efter varje träning, i alla fall ser det ut så i mitt eget huvud, ibland är huvudet bra att ha. :-)
Jäkligt bra gjort helt enkelt.

Fokusera på ditt eget race och skit i alla andra, det är då du gör underverk i din egen person.
En fot framför den andra och rörelsen har börjat.

Puss å kram

Mattias Segerbrand
Kreativ ledare
Saldo Redovisning


 

Detta är en gästkrönika av Mattias Segerbrand, Kreativ ledare på Saldo Redovisning. Vill du också skriva en gästkrönika på Insight är du välkommen attulrika.avedal-aberg [at] wolterskluwer.se (subject: G%C3%A4stkr%C3%B6nika) ( kontakta redaktionen)